Tidslöst

I dagens Metro läste jag en artikel om Stan Smith och skorna som hans namn oftast kopplas till. Artikeln fick mig att reflektera över vad som gör att vissa saker hänger kvar och inspirerar människor än idag, men även över vad som jag själv ser som stiligt.

Tennismodet på 1970- och 1980-talen är något enastående. Som jag ser det så kommer det aldrig att finnas någon som klär sig lika stilfullt som Borg, Smith, Lendl och MacEnroe klädde sig på tennisbanan. De korta shortsen kanske inte är något för mig, men det kan inte bli mycket bättre än en stilren piké med ett par vita cleana skor, eller kan det?

Den andra gruppen som i mina ögon är tungviktare på att skapa en klockren stil är Run D.M.C. på 1980-talet. Jag kan väl, utan att ljuga, påstå att Rev Run, D.M.C. och Jam Master Jay är de som lagt grundstenarna för dagens gatumode. Det går att spekulera kring vad Adidas vore utan dessa grabbar från Queens. Ett klipp från dokumentären "Just For Kicks" förklarar populäriteten som Run D.M.C. bidrog till, klick klick.

Som jag ser det så kännetecknas båda dessa stilar av simplicitet. Det är naturligtvis diskuterbart om ett par shelltoes utan snören hänger kvar än idag, men vi måste se the big picture. Dagens motsvarighet till Run D.M.C, med tanke på modet, må vara amerikanska rappare som Kanye West som hypar upp halva amerikas befolkning. I många fall klär sig dessa ikoner stiligt, men dagens rappare försöker alldeles för hårt med att skapa nytt, tycker jag, kanske tänkte folk så om Run D.M.C. på 1980-talet också, men men...Keep it simple, stupid! Det går inte en dag utan att jag ser ett par Stan Smiths eller Superstars på någon på stan, samma gäller pikéer, tidslösa trenden som tennisspelarna skapade.

Detta blev ett långdraget inlägg om mina tankar kring stilar, men nu blev det så. En salig blandning av 1970-talets tennisspelare, casualgrabbarna på läktarna med en nypa basket från 1980-talet och Run D.M.C. kan inte gå fel. Punkt.